Listen to Mi

Hon kan titulera sig sångerska, skådespelare och komedienn. Men från början hade hon tänkt bli operasångerska. I höst är hon aktuell med den nya föreställningen ”Skvaller – En föreställning om våra vanligaste föreställningar”. Vi har träffat Mi Ridell, en av våra mest mångsidiga artister som älskar att blanda humor, allvar och musik.

”Mulliga Vitaminer”, ”Hotelliggaren”, ”Gäster med gester”, ”Prat i kvadrat”, ”Rena Rama Rolf”… ja listan över alla succéartade revyer, pjäser, filmer och teveprogram som Mi Ridell har medverkat i kan göras hur lång som helst. Hennes breda och mångfacetterade repertoar från komik till karaktärsroller har gjort henne till en av Sveriges mest kända och omtyckta scenpersonligheter. Många känner säkert också igen henne som en av deltagarna i TV4:s dansprogram ”Let’s Dance” där hon i vintras tillsammans med danspartnern Johan Anderson gav sig i kast med både rumba och vals.

Jag träffar Mi på ett utekafé i en Stockholms vackra parker. Somrigt klädd i klänning och med solglasögon på näsan är hon avslappnad och sprudlande glad, precis som medias bild ger intrycket av att hon alltid är. Det råder ingen tvekan om att hon verkar trivas med tillvaron.

– Jag är så stolt över mitt yrkesliv och jag känner mig alltid så privilegierad, säger Mi Ridell. Det som är det häftiga och det roliga är ju den här variationen i allt jag gör. Förra veckan var jag med i ett program i teve, nästa vecka sitter jag och skriver på en föreställning, veckan efter det åker jag till Sundsvall och gör ett företagsgig. Variationen passar mig och min personlighet. Jag njuter när jag får sjunga, roa och vara allvarlig om vartannat. När jag har publiken framför mig då njuter jag som mest, och jag njuter särskilt när jag känner att jag har berört någon vare sig det är med humor eller allvar, att man har berättat en historia som någon tar med sig hem.

Från opera till revy

Vad många inte vet är att Mi är utbildad operasångerska och från början hade tänkt sig en helt annan karriär. Redan som elvaåring fick hon möjlighet att se operastjärnan Kerstin Dellert på besök i Mis hemstad Karlskrona och det mötet sådde ett allra första frö. Det var operasångerska Mi ville bli. Tio år senare packade hon väskorna och åkte till Stockholm där hon blev antagen vid Nordiskt Musikkonservatorium.

– Jag kom från Karlskrona med mina drömmar i bagaget och ville bli operasångerska, säger hon. Jag hade egentligen aldrig sett någon opera, det var det som var så roligt, för i Karlskrona finns ingen opera eller något sådant. Jag ville sjunga och spela teater och tänkte att opera var det optimala så jag sökte in på Nordiskt Musikkonservatorium. Det var en enorm lyckokänsla att få vara med likasinnade och få jobba med musik. Samtidigt sökte jag in på Kulturamas skådespelarlinje och gick den parallellt med Nordiskt Musikkonservatorium, man har ju så obegränsat med energi när man är i 20-årsåldern. Det var också helt fantastiskt.

Det dröjde inte länge förrän operakarriären tog fart. På sagda Kerstin Dellerts slottsteater Confidencen spelade Mi bland annat den elaka styvsystern Thisbe i Rossinis komiska opera ”Askungen” och gjorde också några operaroller i ”Figaros bröllop” och ”Carmen”.

Men ödet ville annorlunda. Tack vare regissören Mikael Hylin fick hon 1992 en roll som komiker i revyn ”Mulliga Vitaminer” där hon spelade mot bland andra Ulf Brunnberg och Birgitta Andersson. Föreställningen blev en långkörare och spelades både på Stora Teatern i Stockholm, Lorensbergsteatern i Göteborg och slutligen på Nöjesteatern i Malmö. I föreställningens kölvatten fick Mi lysande recensioner och rubrikerna löd: ”En ny revystjärna är född”.

– Jag fick jättefina recensioner och det var väldigt omtumlande, underbart och härligt. Jag var ju bara 24 år då och hade inte hunnit skaffa mig den där självkänslan. Men jag fick ju de bästa lärarna i ämnet man kan få, Ulf Brunnberg och Birgitta Andersson, som delade med sig av sina erfarenheter. Efter det har jag haft privilegiet att jobba med flera av de största som Suzanne Reuter och Robert Gustafsson. När man jobbar med dem så ser man hur de arbetar, hur de levererar och deras komiska timing. Men jag visste inte förrän jag fick den där rollen i ”Mulliga vitaminer” att jag också hade det, det var väl något Mikael Hylin såg i mig.

Blandar humor med allvar

Sedan genombrottet har man har kunnat se Mi i otaliga revyer, filmer, pjäser och teveproduktioner, ofta i rollen som skojig bimbo. För att inte hamna i ett fack och få använda fler sidor av sig själv valde Mi att skriva och producera ”TiraMisu”, en föreställning som precis som livet har tre huvudingredienser: komik, musik och dramatik.

– Jag kände att jag inte kunde harva kvar i samma spår så då hyrde jag Chinateatern och satte upp ”TiraMisu” hösten 2006. Det var väldigt modigt gjort kan jag tycka så här i efterhand, men just då kändes det inte så utan mer som något jag var tvungen att göra för min egen skull. Jag måste våga visa mina egna texter baserade på alla erfarenheter och allt jag upplevt i mitt liv. På premiären var det till och med mina närmaste väninnor som sa ”wow, den sidan har vi inte sett av dig förut”.

Föreställningen regisserades av skådespelaren Lena Söderblom som Mi lärde känna när de båda medverkade i ett humorprogram på TV4 för många år sedan.

– Lite senare skulle Lena sätta upp en föreställning som heter ”Alla tiders kvinnor” och då kom hon att tänka på mig. Så hon ringde upp och frågade om jag ville vara med och jag tyckte självklart, jag är på. Vad jag fick lära mig av Lena, och fortfarande lär mig, är hantverket, hon har ju undervisat vid Scenskolan. Den föreställningen betydde väldigt mycket för mig för den hade det som ”TiraMisu” också har nämligen humor och allvar blandat med musik. Sen har vi fortsatt att skriva tillsammans vilket har visat sig vara väldigt lustfyllt och kul.

Mi är också en mycket uppskattad föreläsare och konferencier. Hon kryddar gärna sina företagsshower med humorinslag och hyrs ofta in av företag för att just roa och underhålla. Hennes nya föreläsning ”Listen to Mi” handlar om något som många människor hyser en stor rädsla för nämligen att ställa sig upp och tala inför andra. I sådana sammanhang har hon själv åtskilligt med rutin.

– Jag har ju 20 års erfarenhet av att uppträda och att stå inför andra människor, något som många andra upplever som väldigt skrämmande. En undersökning visar att 41 procent av de tillfrågade är mer rädda för att stå upp och tala inför andra än att dö. När jag frågar vänner som inte har mitt yrke så säger många att de undviker att tala på föräldramöten för att de tycker det är så obehagligt att göra sin röst hörd. Men alla tvingas ju någon gång ställa sig upp och hålla en presentation eller redovisa någonting och få allas blickar riktade mot sig. Då slår larmsignalerna i kroppen till, svetten tränger fram, rösten sviker, knäna hoppar. Det händer, och det händer alla. Det spelar ingen roll hur många år man har arbetat som skådespelare, det händer och det är naturligt.

Nervositet är naturligt

Under föreläsningen ger Mi handfasta tips på hur man bäst lyckas med sitt framträdande oavsett om det gäller en kvartalsrapport eller ett bröllopstal. Talängslan behöver enligt Mi inte vara så svårt att bemästra, mycket handlar om att vara väl förberedd och veta vilka knep man ska ta till när nervositeten slår till och kroppen bara vägrar att lyda.

– Alla de här sakerna är ju tecken på att du är laddad. Alla blir nervösa men tricket är hur man bemästrar det. Du kan hjälpa upp dig själv och det finns vissa enkla knep att ta till.

Ett tips är att bita sig själv i tungspetsen om man känner att man är torr i munnen och inte har tillgång till vatten. Ett annat är att vara väl förberedd på talets innehåll.

– Den stora utmaningen är att alltid vara intressantare än åhörarnas tankar. Så fort jag blir ointressant då börjar du tänka på andra saker. Det är inte av elakhet men det är så vi fungerar. Sedan ska man tänka sig noga för innan man levererar ett skämt. Det är inte alltid det passar sig och bara för att folk skrattar betyder det inte att det är roligt, tvärtom.

Naturligtvis bör man också ha bra texter. Att bara ta micken och säga någonting brukar sällan bli särskilt bra menar Mi. Inte ens i hennes bransch är det särskilt vanligt med improvisering.

– Det är inte bara att ställa sig upp och vara rolig. Folk som inte är i branschen tror att det improviseras så mycket, men det improviseras nästan inte alls. I till exempel Parlamentet (TV4 red. anm.) är det någon annan som har skrivit replikerna men de framförs som om de vore improviserade. Jag tror inte att Robert Gustafsson skulle göra någonting improviserat. Mina erfarenheter av att jobba med honom är att han alltid är väldigt noga och förberedd. Så man måste tänka igenom i god tid i förväg och ha några små stolpar eller åtminstone ha någon sorts tanke om vad man vill säga.
Själv får hon aldrig scenskräck, men visst blir hon fortfarande nervös.

– Jag blir nervös jämt! Blir jag inte det då är det något fel, då blir jag orolig. Sedan är det ju skillnad mellan en premiär och den 230:e föreställningen, men även inför den 230:e föreställningen får man nästan uppmana sig själv att känna pirret för att inte vara hjärndöd på scenen. Utmaningen är att det ska kännas fräscht och nytt för varje kväll är ju publiken fräsch och ny.

Skvaller i Göteborg

Privat lever Mi ensam med sin sexårige son Max. Livet som ensamstående förälder är inte helt lätt, det erkänner hon villigt, speciellt inte med ett yrke där arbetet ofta sker under sena kvällar och på annan ort. Och till hösten börjar Max skolan.

– Det är nästan helt oförenligt att vara ensamstående mamma med det här jobbet, säger hon. När Max var mindre kunde jag lämna ner honom till mina föräldrar i Karlskrona men nu kommer det bli helt annorlunda för mig i och med att han börjar skolan. När jag var med i ”Let’s Dance” fick jag ett otroligt roligt erbjudande om rollen som Roxy Hart i musikalen ”Chicago”. Den är ju jättehärligt för mig och för karriären, men det gick ju inte. Det har ett pris och jag är inte beredd att låta Max betala det priset. Då får jag hellre stå tillbaka. Men Max är det enda som betyder något egentligen. Yrket är yrket men trots allt är han det viktigaste.

För Mi blir det också nystart till hösten. Hon är aktuell med den nya föreställningen ”Skvaller – En föreställning om våra vanligaste föreställningar” som har premiär på Göteborgs stadsteater den 16 november. Återigen är det ett samarbete med Lena Söderblom. Pjäsen utspelar sig i nutid men bygger på Strindbergs 1800-talsdrama ”Den starkare”, om två väninnor som träffas för att äta lunch på ett kafé. Den ena är mycket tystlåten medan den andra pratar oavbrutet.

– Du kan ju bara gissa vem som gör vilken roll! säger Mi och skrattar. Föreställningen kommer att ha en mix mellan komik och dramatik. Det är vår ambition att förmedla någonting, att den inte bara är ”haha”-kul utan också säger något som betyder något.

Föreställningen lär säkert göra succé för Mi har en förmåga att beröra på fler än ett plan. Kanske har det med mogenhet och ålder att göra. Mi fyllde i alla fall 40 år i somras, men någon åldersnoja har hon inte.

– Livet ska ju börja vid 40 sägs det så jag känner mig otroligt nyfiken på vad som ska komma nu. När man blir äldre söker man inte längre den här yttre bekräftelsen som man kanske gör i 20-årsåldern. Man har kommit förbi det och jag känner att jag duger som jag är. Att se bakåt är heller inte speciellt fruktsamt för det leder ju ingen vart. Teater, liksom livet, är här och nu och ingenting är viktigare än att vara nuets prästinna och bejakare. Jag tycker det är så roligt att jobba och den här fördomen om att man är passé vid 40 i skådespelaryrket det är skitsnack för det är man inte längre. Det finns många balla brudar som är tongivande.

Vi kan bara hålla med. Och Mi Ridell är definitivt en av dem.

Publicerat i Kick Off

Personligt/Mi Ridell

Född: 1968
Bor: Stockholm
Yrke: Skådespelerska, sångerska, föreläsare
Familj: Sonen Max, 6 år, och en stor familj hemma i Karlskrona
Aktuell: Spelar sin egen föreställning ”TiraMisu” och har i november premiär på föreställningen ”Skvaller – En föreställning om våra vanligaste föreställningar”.
Intressen: Litteratur
Stolt över: Max, han är det enda som betyder något egentligen. Karriärmässigt teveserien Oumi.
Förebild: Barn, de kan konsten att vara närvarande, öppna, nyfikna och entusiastiska.
Motto: Teater, liksom livet, är här och nu.

Saker du inte visste om Mi

2005 blev Mi utnämnd till Ambassadör för sin hemstad Karlskrona.
Mi har orange bälte i judo.
Mi spelar piano, cello, gitarr och sjunger.
Mi Ridell gillar ordlekar, därför heter hennes soloföreställning ”TiraMisu” och hennes föredrag om att tala inför publik ”Listen to Mi”.

Mi Ridells karriär (urval)

Teveprogram: Let’s Dance, Oumi, Bröstsim & gubbsjuka, Rena Rama Rolf, Vita Lögner
Teater: TiraMisu, Xmas Cards From Mi To You, Kaos i Folkparken, Girl’s Night Out, Rena Rama Rolf, Alla Tiders Kvinnor, Hotelliggaren, Mulliga Vitaminer
Film: Reine & Mimmi i fjällen, Monopol
Opera: Figaros Bröllop, Carmen, Askungen

Så bemästrar du din talängslan. Mi Ridell lär ut några knep.

Var väl förberedd och undvik att improvisera. Även erfarna skådespelare improviserar sällan, trots att det kan se ut så.
Var intressantare än tankarna hos dem som lyssnar. Blir du ointressant börjar de genast tänka på middagsmat och dagishämtning istället för att lyssna på dig.
Jämför dig inte med andra talare.
Var försiktig med skämt. Risken är stor att skämtet får annan effekt än den avsedda.
Gör dig bekant med mikrofonen så att du vet hur den fungerar och hur du ska använda den.
Jobba med din röst och träna på andning, tempo och pausering.
Ha på dig kavaj om du vet med dig att du får svettringar under armarna. Ha hellre byxor än kort kjol om dina knän brukar darra.
Blir du torr i munnen och inte har vatten att tillgå så bit dig själv i tungspetsen. Då stimuleras salivutsöndringen.